Kerstins Hemsida

Resor

Reseintresset finns också i vår familj. Det har blivit en del under åren. Ofta har vi suttit vid köksbordet och pratat och så kommer någon på att det vore roligt att besöka en plats eller ett område som verkar intressant. Är det rimligt avstånd försöker vi att ordna det och är borta kanske  tre-fyra-fem dagar. Senast gjorde  fyra av oss en resa till Hamburg och besökte en utställning med miniatyrjärnvägar. Det var helt suveränt.

Länder vi eller jag själv besökt är: Norge, Danmark, Finland, Estland, Lettland, England, Tyskland, Frankrike, Österrike, Ungern, Belgien, Grekland,Cypern, Spanien, San Marino och Italien - jag älskar Italien och Wenedig. Tänk att gå i staden och det är tyst. Inte en bil bara en och annan vespa och lite motorbuller från kanalbåtarna och ropen från Gondolförarna.

 

Jag måste berätta om "tjejträffen" vi hade i London i augusti i år (2010). Det var jag och mina två flickor och deras små flickor som är 1 år och 1,5 år.

Min äldsta dotter konstaterade att jag nästan hade slut på det engelska teet som vi älskar i vår familj. Det måste vi göra något åt. Sagt och gjort vi beställe resa till London för att inhandla det åtråvärda teet. Vi reste en fredag middaag med tåg från Örebro central och anlände till Arlanda och tog flyget till London. Min äldsta dotter har bott några år i London så hon var vår guide och ledsagare. Hon hittar i den delen av London som vi var i som i sin egen ficka. Tunnelbanan var vår dagliga vän när vi skulle förflytta oss. Vi började redan nästa dag med att fylla på telagret. Ett besök på Herrods julmarknad och de övriga våningarna är ett måste i London liksom Hemlys och Disneybutiken. Vi handlade kläder på Next och tittade på de kungliga juvelerna på Towern och åt på trevliga matställen. Vad veckoslutet gick fort, redan måndag och hemfärd. Oh, sa min yngsta dotter, hade jag vetat att det skulle gå så bra med småtjejena hade vi kunnat vara kvar en dag till. När vi kom hem hittade jag ett oöppnat paket med te i skåpet där det alltid stått. Undrar om dottern längtade så till London så hon inte såg det??? Vilken tur för oss.

Jag måste berätta om de hjälpsamma engelsmännen. Vi åkte tre vuxna med två barn  och två sittvagnar. Jag hade  räknat med att jag skulle hjälpa flickorna att lyfta vagnarna uppför trapporna vid tunnelbanorna. Det är inte många ställen som det finns hissar på. Vi hann bara ställa oss nedanför en trappa så kom hjälpsamma människor fram och ville hjälpa till att bära eller visa var hissarna fanns. En herre vände sig till och med om i trappen och frågade om vi ville ha hjälp och det tackade vi för sedan rusade han ner och hann nätt och jämt innanför dörrarna till vagnen han skulle med. Vilken gentleman! Det var ingen skillnad på unga eller äldre, herrar, damer tjejer eller killar. Alla var hjälpsamma. När vi landat på Arlanda och kom till perongen och skulle ta tåget hem till Örebro blev vi abrpt påminda om att vi var hemma i Sverige igen. Vi skulle upp i tågvagnen och min äldsta flicka frågade konduktören på stationen om vi fick plats med allt i samma vagns bagageutrymme. Vi var ganska pålastade. Det är bara att gå på svarade han vänligt men ingen tanke på att hjälpa till, det fanns inte i hans värld.  Vad vi skrattade. Vi var hemma igen.

Det gick så bra med resan så vi har börjat planera för nästa , kanske till Paris. Då får vi nog chartra ett eget plan för det är många som vill följa med. Fantisera och drömma är halva nöjet.

Venedig

En av alla kanaler

En "gata" i Venedig
En "gata" till
Entren till modelljärnjägsutställning i Hamburg
Modelleisenbahn Wunderland
Modell av huset alla minijärnvägar är inhysta i
 1