Idag, 16 januari, var jag på Kommunstyrelsens, KS, möte som ersättare, inte beslutsfattare.
Det var många punkter att ta ställning till. Ett ärende var att ändra en detaljplan i Lannaområdet. Detaljplanen som ligger sträcker sig till 2030. Nu ville någon av fastighetsägarna få till en planändring. Det har varit mycket turer omkring detta. I september 2017 beslutades i KS att ett samråd skulle äga rum och meningen var att detaljplanen skulle ändras som fastighetsägarens önskade. Jag ansåg inte att detaljplanen skulle ändras och ansåg att ingen förändring skulle göras. En detaljplan för mig är starkt rådande för området och kan inte förändras nu och då.
Jag anser att en detaljplan gör man för att visa på vad man vill med området på lång sikt och det ska också vara tryggt att veta för dem som bor där eller vill flytta dit. Den här planen är vad vi har att rätta oss efter och det är en trygghet i sig. Nu beslutade KS ändå att genomföra detta samråd. Under samrådstiden kom fler yttranden in som ville att detaljplanen inte skulle ändras. Nu är det bara sakägare som man lyssnar till men det räcker med ett sådant yttrande för att kommunen ska få förklara sig varför det är så viktigt att ändra detaljplanen. Där sprack det, det fanns inga tunga skäl för en förändring, hänvisning till Plan och Bygglagen § 4 kap 39.
Jag tycker det är bra att lagen är tydlig så det inte blir godtyckligt. Annars kan detaljplaner klubbas igenom och strax därefter förändras eller upphöra. Det måste finnas substans i beslut.
Om ingen hade yttrat sig mot denna detaljplaneändring så hade planen ändrats. Det är därför oerhört viktigt att ta ställning när tillfälle erbjuds och tala om sin åsikt.
En annan punkt handlade om ”Återrapportering från Kultur- och bildningsnämnden avseende hantering kring skolskjutsar”. Det var en fem sidor lång handling. Jag hade noterat 26 anteckningar och flera understrykningar vilka jag av olika anledningar inte föredrog, men några. Vi har aldrig fått reda på vem som tog initiativet till att ta hjälp av Länstrafiken. I handlingen står det att länstrafiken erbjöd sina tjänster. Syftet var att hanteringen skulle innebära minskad sårbarhet och flera var insatta i skolskjutsfrågor, en ökad kvalitet med många fler positiva inlägg. Sid 3 i handlingen står det att de som förhandlat från kommunens sida och från länstrafiken dock var nya i sina uppdrag. Då hjälper det väl inte att ta hjälp av en större organisation, om ingen kan. Det har tydligen varit många möten och kontakter under åren, med start hösten 2015 till våren 2017 och vid höstterminens start blev man varse att inget skulle fungera. Den som köper måste väl veta att den får vad som har beställts.
Jag påtalade det på mötet men fick tillbaka att de trodde de skulle få vad de beställt med en liknelse, om jag köper en banan i affären så tror jag att det är en banan innanför skalet och inte en tomat. Vad är det för liknelse är man verkligen så naiv så man inte ifrågasätter något.
Ja, så illa är det nog. I maj i KS påtalade en ledamot att det kändes oroligt med Länstrafiken som skolskjutsutförare. Då svarade ordf. i Kultur- och bildning att, vi ska inte lägga oss i, det ska bli spännande att se om de har klarat uppdraget.
Det var massor i återrapporteringen som bara lyste självförsvar.
Jag sammanfattade på mötet att nu står vi på ruta 1. Lindbergs Buss ska fortsätta köra skolskjutsar i kommunen. Man tror att det ska bli bra, det tror jag också men varför all denna turbulens till ingen nytta. Någon sorts upphandling måste till för att Lindbergs Buss ska fortsätta köra. 
Efter jullovet hade alla barn skolresor sades det. Det tvivlade jag på. Jag kontaktade efter mötet en som jag hört inte haft skjuts några eftermiddagar. Det stämde, barnen hade själva fått fråga chaufförer om de kunde skjutsa dem hem. Så nu har nog de flesta hemresor men det ska till några förändringar som kanske är klara efter februarilovet. Det har alltså gått nästan en och en halv termin.
Vad kalaset kostar vet vi inte än i dag. Jag hade inte godkänt rapporten om jag hade varit beslutsför.