Välkommna

 

 Välkommen till min hemsida,

Låt mig presentera mig själv

Jag heter Kerstin Leijonborg och bor i en villa i Edsberg utanför Fjugesta i fagra Närke.

Här lever jag tillsammans med min man Olle och våra katter. Våra fem barn är nu alla utflugna men inte så långt bort.

Vi har bott här sedan 1977 då vi flyttade in i vårt hus som vi själva byggt. Att vi valde just den platsen att bygga på har sin egen lilla historia. Vi har styckat av mark från min föräldragård. När jag åkte med skolbussen förbi "min tomt" tänkte jag mig ett hus där och att jag skulle bo där med min familj. Då var jag 13 år. Min pappa skrattade när jag lade fram mina planer och sade att min blivande make kanske också skulle ha något att säga till om. Nu hade jag tur, min man samtyckte.

Samma år som vi  flyttade in i det inte helt färdiga huset anlände vårt första barn. Då kände jag mitt ansvar och ville gå med i ett politiskt parti för att kunna vara med och påverka bland annat familjepolitik som kändes väldigt nära och viktigt. Om man kan påverka så mycket är väl både si och så med men man håller sig i alla fall informerad med vad som händer. Lokalt är det intressant att följa det politiska arbetet.

Jag har alltid varit lokalpatriot. När vår kommun, som då hette Lekebergs kommun, tvingades in i den större grannkommunen Örebro firade jag inte nyår. Jag tyckte det var ett övergrepp som skett. Det var 1970/71 jag var 16 år. 1995 återuppstod Lekebergs kommun.

Under gymnasietiden bodde jag i Örebro men snart var jag tillbaka i Fjugesta och tågpendlade till Örebro. En liten parentes, min lägenhet i Örebro var på 18 kvadratmeter och kostade 105:- i månaden.

Min första tjänst fick jag direkt efter gymnasiet på Bankdata i Örebro. Arbetet gick ut på att stansa in fyra affärsbankers dagliga material på smala pappersremsor som fördes över på datarullar och arkiverades i ett stort datarum med enorma datorer. Vi fick själva göra hålkorten med en håltång när de blev slitna. Det är drygt 30 år sedan men om våra dataungdomar i dag skulle se anläggningen skulle de inte tro sina ögon.  Där arbetade jag i tre år sedan fick jag chancen att söka mig till  den arbetsplats som jag planerat för under skoltiden. Föreningsbanken i Fjugesta. Det blev precis så bra som jag föreställt mig. Vi var som en stor familj, både vårt kontor och arbetskamrater på många närliggande kontor. Där stannade jag i 22 år ända tills banken köptes upp av Sparbanken 1998. Efter ett halvår i Sparbanken började jag arbeta politiskt på deltid i kommunen samt att jag fortsatte arbeta i vårt familjeföretag som vi haft sedan 1986.

Jag är en person som planerar och organiserar. Oftast  blir det som jag tänkt men det kan ta olika lång tid och ibland många långa och krokiga vägar dit. Om det är ödet eller slumpen som hjälper mig vet jag inte men ofta går det bra. Jag kan berätta när vi planerade hur många barn vi skulle ha. Min man tyckte att tre barn var OK men jag ville ha fem. Då kompromissade vi och bestämde oss för fyra. Hör och häpnad när vi skulle få vårt fjärde barn blev det tvillingar. Om det var slumpen, ödet eller någon annan makt som blandade sig i vet inte jag men bra blev det. Min äldsta dotter frågade mig en gång om det var en mening med att jag har fem små diamanter i min vigselring. Kanske var det det. Det är nog en diamant för var och en av våra fantastiska barn som hittills alla har lyckats med skola och arbete. De är också intresserade av samhällsfrågor och tre av dem är engagerade politiskt.

För tillfället är jag inte aktivt politiskt engagerad men jag håller mig ajour med vad som händer och vill gärna "lägga mig i" när jag tycker att det bör hända saker och ting. Eftersom jag nästan alltid har bott i den här kommunen är det många som känner mig, mycket på grund av de arbetsplatser jag varit på, och tar gärna hjälp av mig för att få deras intressen lyfta och satta focus på. Jag tycker det är så kul att diskutera och resonera med innevånarna om vad som engagerar dem och hur de ser på saker och ting i deras närhet. Alltid lär man sig något nytt i kontakt med människor på både gott och ont.

Många säger att de inte är politiskt intressrade. Det har jag svårt att förstå. Allt är ju politik. Skola, barnomsorg, fritiden, vägar, kommunikationer, vården, äldreomsorg, funktionshinder allt är politik. Visst är alla involverade i något och har synpunkter på vad som rör sig i deras närhet.

JAG ÄR POLITISKT INTRESSERAD!

Maila gärna till mig:kerstin@leijonborg.nu

En bild på mig