Kerstins Hemsida

Katter

Katter: Jag har alltid älskat katter. När jag och mina tre systrar var små hade vi alltid  katt. Tyvärr blev de  inte så gamla eftersom vi bodde så nära en trafikerad väg. En  gång hade mamma tröttnat på alla tragedier med döda katter så hon sa, inga mer katter. Men, vi hade alltid någon förklaring till att vi var tvungna att "ta hand om någon katt". Grannen hade två katter utan familj så vi tog med dem hem och sa till mamma att det var två hankatter, vi trodde ialla fall det, så det skulle inte bli fler katter. Vi döpte dem till Knut och Fritz. Det bar sig inte bättre än att några månader senare hade Knut nedkommit med kattungar.

Våra barn har samma tendenser och Olle och jag har alltid haft svårt att säga nej. När barnen var små hade vi ibland flera grisar, får, kycklingar, höns, kaniner, getter och naturligtvis katter. När vår lilla honkatta som matades med p-piller nedkom med bara en kattunge bad vår lille Jakob för ungens liv och sa vi kan väl ha den som ett husdjur. Visst blev det så.

I dag har vi två katter. Sonja är en blandras med norsk skogskatt i. Hon blir 17 år i år och hennes son Boris blir 15.

 

Katter blir ocBoriskså gamla och får diverse problem med åldern.
Våran Boris som ska bli 15 år i juli har haft ont i sitt öra! Det började med skabb. Det gör ont! Vi gick till veterinären och fick något medel som gjorde väldigt ont ”sa” Boris. Då fick jag av en händelse reda på att det går lika bra med vanlig matolja fast det tar längre tid innan det verkar. Efter några veckors behandling blev Boris återigen en glad och spinnande katt.
För en månad sedan kom Jakob på att Boris har ont i örat igen. När Jakob tittade på Boris när han kom in genom dörren hade han ”fällt ner” sitt öra som han gjorde när han hade skabb. När jag kom in i rummet reste han upp örat. Han kom väl ihåg vad som hände sist han hade ont i örat, matoljebehandling, (det gjorde inte ont att behandla men var säkert obehagligt ändå ).
Det gick några dagar och Boris blev bara sämre. Till slut hade han mycket dålig balans och vi ringde veterinären igen. Det ser inte ut som skabb men han har ingen balans var vad vi kunde beskriva symtomen med. Boris hoppade upp på verandaräcket och föll handlöst i golvet. Det var inte kul att se. En katt brukar alltid komma ner på alla fyra tassarna.
När veterinären undersökt Boris såg hon att trumhinnan brustit och det gjorde att han hade så dålig balans. Han blev ordinerad antibiotika och cortison under tre veckor.
Nu har det gått tre veckor och balansen är bedrövlig.
Nytt besök hos veterinären.
Ordination – återbesök i morgon. Nedsövning väntar och något ”svart” som skymde trumhinnan skulle avlägsnas.
I dag är i morgon, 11 juni. Nu sitter vi och väntar på att få tillbaka Boris från uppvaket och hoppas att detta ska räcka. Boris har tröttnat på både balansproblem och medicinering.

I kväll kom Boris hem, oj så trött. Veterinären hade fått tagit bort massor med var och stora svarta klumpar som säkert var torkat blod. Hela kvällen var Boris avslagen men vi hoppas på bättring. Ny antibiotikakur i tre veckor och några dagar med cortison.

12 juni nu visar Boris friskhetstecken. 4 i morse ville han ut och det gick bra. När jag hämtade tidningen följde han som vanligt med och "pratade".

Skönt!
 

 

Sonja