Kerstins Hemsida

Kommunfullmäktigemötet  den 27 april som hade ett ärende på föredragningslistan, Vårdnadsbidrag, hade lockat relativt många åhörare, ett 20 tal. Jag trodde nog inte att det skulle debatteras så mycket denna gång eftersom ärendet varit upp ett flertal gånger. Men det var många som tog tillfället i akt även denna gång. Att S, V och Mp led stora kval kan man förstå eftersom de inte vill införa vårdnadsbidrag i vår kommun. Från alliansen var det bara Ordf. i Kultur – och bildningsnämnden som talade för värdet att införa vårdnadsbidrag samt att utöka valmöjlighetrna för barnfamiljer.
Det diskuterades om kommunen har råd att införa ett vårdnadsbidrag. Oppositionen lyfte fram att det var resurser till de svagaste eleverna på Lekebergsskolan som fått minska på grund av införandet av vårdnadsbidrag.
Där kontrade ordf. i Kultur- och utbildning med att det inte var politikernas fel. Det var rektor som beslutade över var pengarna som skickades med skulle användas till.
Det var mycket störande att skylla ifrån sig på personalen. Vad har de för möjligheter att agera när deras resurser krymper. Det är klart att rektor måste ta bort verksamhet som inte går att finansiera.
Reflektion:
Nu har politikerna i Lekeberg agerat som politikerna på Riks. Fullmäktige kräver att Kultur- och bildning ska införa vårdnadsbidrag men de tillför inga medel. Alltså måste annan verksamhet stryka på foten. I det här fallet blev det färre resurser till de äldre barnen. Och det kan inte rektor på högstadiet hjälpa. Kommunstyrelsen borde ha budgeterat för detta eller avsatt på konto oförutsett för att kunna släppa till pengarna om/när vårdnadsbidraget skulle införas. Det är en helt ny verksamhet som alla allianspartier ville införa och då måste man ta på sig hela ansvaret och inte ge personalen en känga. Det var inte svårt förra året att lägga en rejäl pott för oförutsett det borde ha funnits för detta ändamål i år.

Nu har politikerna slagit på lärarkåren ännu en gång. Förra gången var det när ett ben i Kulturskolan amputerades. Då säger man att studieförbund har lika god kompetens som musiklärare som utbildat sig under flera år. Det är inte att höja status på läraryrket.  Hur ska vi kunna rekrytera fler lärare under sådana omständigheter?