Juli 2021
Tystnadskultur som råder i Lekebergs kommun med flera kommuner är obehagligt. Vi som politiker som har yttersta ansvaret måste lita på den information som redovisas oss. Om vi ställer frågan om att få besök till nämnder och styrelser av de som arbetar närmast våra innevånare men blir nekade på grund av att förvaltningen ska berätta hur det ser ut. Det är det jag kallar viskleken. När man som barn var på julgransplundringar och liknande så var alltid viskleken så kul att göra. Man viskade till varandra och den som var sist i ledet skulle tala om vad den fått höra. Det var nog aldrig den information som kom fram som sagts från början, men roligt var det. Det är inte lika roligt nu när man kan uppleva att det är viskleken när information ska delges oss politiker. De som arbetar närmast invånarna rapporterar till sin chef om det är något som behöver diskuteras och kanske förändras den chefen går till sin chef som går till sin chef och så håller det på till sista chefen får informationen som ska levereras till politikerna. Då är sanningen en helt annan. Det är aldrig några problem. Allt fungerar så bra. Sedan kan man läsa i tidningen att det inte alls upplevs som superbra av de som arbetar längst ut i kedjan. Otroligt men alltför ofta går det till så. Jag kan inte se att det är sunt att 75 % av de som arbetar på en förvaltning slutar inom ett år. Det är självklart att det inte är en organisation som fungerar. Ingen kontinuitet i arbetet, man känner inte varandra och arbetsglädje saknas, då är det inte lätt att leverera.