Jag har inte skrivit här på sidan om senaste KF-mötet 20 november. Jag blev minst sagt förvånad över hur budgetdebatten fördes. Jag har inte blivit inspirerad att skriva på grund av det.

Då beslutades det om skattehöjning och budget 2009 antogs. Jag hade hoppats på en givande debatt så vi åhörare kunde får lite fakta bakom de beslut som fattats i kommunstyrelsen och som kommunfullmäktige skulle permanenta. Det mest intressanta var att få höra oppositionens budgetförslag eftersom de reserverat sig mot en skattehöjning på 20 öre. Majoritetens underliga förklaring till 20-öringen var att lägga den i ett konto för oförutsett. Den skulle reserveras till oförutsedda kostnader för personer med särskilda behov.

Jag har min egen teori om detta. Vård- och omsorg vill bygga en helt ny fastighet för deras behov som kommer att gå på många miljoner. Hur mycket har ingen vågat att ta i sin mun än för att inte tala om för olika byggherrar vad kommunen är beredda att betala! Jo, det resonemanget fördes vid det möte om nybygget som kommunen inbjöd allmänheten till.

Oppositionen reserverade sig mot skattehöjningen men biföll budget 2009. Det blev pannkaka av alltihop. Oppositionen står bakom alla beslut som gjort att kommunens ekonomi har sänkts till det ofattbara. Ett budgeterat överskott har resulterat i ett stort underskott. Ny näringslivsavdelning, ombyggnationen av kommunhusets reception till ett medborgarkontor, stora satsningar på Sannabadet, en konsulttjänst som man kallt räknade med att övriga sydnärkes kommuner skulle vara med och betala men fick tji. Bland annat detta har sänkt Lekebergs ekonomi i högkonjunktur och det står oppositionen bakom. Men skattehöjningen reserverar man sig mot. Det var ju inte så svårt eftersom pengarna finns som en buffert men all verksamhet som kostat mer än varit budgeterat finns kvar. De har inte heller vågat tala om vad som måste göras mer än att ta hjälp av SKL, Sveriges kommuner och Landsting, för att räta upp finanserna. Det är politiernas roll att även fatta obekväma beslut men det är det ingen som vågar. Det kan ju kosta röster i nästa val. Kontentan av det hela är att "får man bara var med" så går man med på vad som helst.

Jag tror inte att politikerna har varit ute och frågat folket hur de vill ha det. Ska det byggas hus och få fina lokaler i stället för att ha personal som arbetar med människor som behöver hjälp, vill de ha ett kommunalt bad där massor med skattepengar plöjts ner samt en vattenrutschbana som kommer att kosta skjortan att få igång. Vill innevånarna ha ett medborgarkontor och en Näringslivsavdelning som besätts av flera tjänstemän när skolan och vården ropar efter pedagoger och vårdpersonal. Jag tror inte att någon har lyssnat av verkligheten.

Därför har jag haft svårt att ta till mig av den nonchalans som politikerna visat oss innevånare.

Nu har det gått några veckor och den största frustrationen har lagt sig men politikernas resonemang kommer jag aldrig att förstå eller ta till mig.

När jag pratar med människor i min omgivning är det främst att barnen ska ha det bra, att skolan ska fungera på ett utvecklande sätt och att gamla och hjälpbehövande har tillgång till vård och personal. En landsortskommun som Lekeberg är också i behov av god infrastruktur som säkra gator, vägar och fungerande kommunikationer.