Jämställdhet är lätt att säga men svårt att praktisera

Jag satt med i anställningsintervjuer en gång när en chefstjänst skulle tillsättas. Det var väldigt viktigt att få rätt person så kandidaterna skulle plockas fram av ett bemanningsföretag som arbetar med sådan uppdrag.

När uttagningarna var klara skulle intervjuerna starta. Allt var noga förberett och kandidatern mötte fyra personer. En man från bemanningsföretaget, två män som skulle hålla i intervjuerna och en kvinna som mest skulle lyssna in. Allt gick bra och man diskuterade och ställde vanliga relevanta frågor. När frågan kom om vilka fritidsintressen kandidaterna hade började det "spåra ur".

En kvinna som intervjuades fick frågan om sina intressen och berättade då om sitt hästintresse och att hon hade en häst inhyd i ett stall och som hon skötte några kvällar i veckan och red ibland. Då undrade intervjuarna om hon funderat på hur hon skulle kunna förena ett chefsjobb med hästintresset och även ha en bra familjesituation. Hon var ensamstående. Jo, hon kunde inte se några problem med det.

Nästa kandidat fick liknande frågor och allt flöt på bra. Så kom också här frågan om fritidsintressen. Han, en man alltså, engagerade sig i sina barns fritidsintressen och var även ledare för ett idrottslag. Det tyckte intervjuarna var helt fantastiskt att han kunde hinna med så mycket. Det var också en fördel att kunna ägna sig åt något utanför arbetet och det var en merit för att kunna bli en bra chef.

Stopp ett tag

Varför ifrågasattes kvinnans intressen men inte mannens? Kan en man organisera bättre än en kvinna? Har mannen marktjänsten ordnad? Eller vad var problemet? Ett svar på den frågan var att man hade dålig erfarenhet av hästtjejer, de har skinn på näsan. Ja, behövs inte det då? En man har pondus men en kvinna har skinn på näsan.

Kvinnan hade inte samma erfarenhet och kunskap som konkurrenterna för detta chefsjobb men jag skulle ha svårt att utsätta någon för dessa fördomar som antagligen inte skulle vara lätta att radera. Hon skulle redan från början ha fått arbeta i motvind om hon fått tjänsten och skulle vara tvungen att bevisa sin duglighet. Jag hoppas innerligt att dessa fördomar inte finns i större organisationer.

Det här inträffade på 2000-talet. Då har vi pratat jämställdhet sedan första motionen i frågan lades 1884 i Riksdagens 2:a kammare. Vi har inte kommit så långt trots alla hyllmeter med fina beskrivningar och policys som arbetats fram i ämnet. Kvinnan har i princip bara fått rösträtt.

När jag konfronterade de som var med och intervjuade kunde de bara erkänna att de hanterat situationen väldigt dåligt. Alltid något.